Livet i en ark -

Under helgen som var så åkte vi ut på fjället, vilket fjäll har jag redan glömt bort men så otroligt underbart det var. Ni som följer mig under instagram kanske kommer ihåg när jag la ut en bild på en gran med texten "att mötas av en gran istället för en granne en Söndagmorgon är ta mig fan det bästa!", det här kära vänner och läsare var så mycket bättre!

En ark är ett hopfällbart hus som man sätter på isen, vilket för mig är otroligt konstigt. Trotts att jag kommer från Norrland så trodde jag att man enbart bodde så på nordpolen men icket, det är tydligen ytterst vanligt i länet Norrbotten också. Konstigt, men om ni får chansen att testa på det så Do it!








 
 
 
 
 
 


Underwear with Kari Berg -

Osedda bilder sen i sommras 2012.






Model/Makeup/Hair: Jag - Magda Olofsson
Photographer: Nikdesign
Co-model/Makeup/Hair: Kari Berg

Back on track! -

Äntligen kom den stora Dagen, jag klev ur min dvala och lämnade förkyldningen bakom mig. Att äntligen få kriga och bryta ner muskler - underbart! Jag förväntar mig en redig träningsvärk i brösten imorgon och den kommer jag välkomna stort!
Ha, back on track! Nu krigar jag vidare!
 

6 månaders senare -

Jag minns hur otroligt jävla nervös jag var Måndagen den 22/10-12 för exakt 6 månader sedan. Den klibbande hansvetten och tankarna som rusade i huvudet och den största av de alla var "vad håller jag på med?!". Allt malde runt i huvudet - åh herregud.
 
Jag kommer aldrig glömma första kvällen, när jag klev ur bilen och ställde ner väskorna på gatan. Minuterna var olidliga, jag skulle få träffa mannen jag endast pratat med på telefon - han som jag skulle få bosätta mig hos. Om jag ens visste att jag skulle falla för honom och bryta mot alla "inneboende regler". Haha, den här historien är så rolig och jag älskar den lika mycket som jag älskar honom!

Nog är det lite roligt att jag omedvetet lyckades åka hem på just den helgen och att han följde med gjorde bara allt så mycket bättre. Helgen hos min far i Marsfjällen var underbar, få krama om min håriga älskade man, paltmiddag, känna solens stålar, basta med bypajka precis som vi gjorde den sista helgen och få krama om både familj, släkt och vänner.
Helgen var underbar och nog var det lite roligt att vi åkte upp Måndag 22/4-13.
 

Vägkorsningen -

Ni vet den där livslinjen? När man ska planera, ta beslut och genomföra saker i livet. Det har alltid känts som att livet har gett mig en redig bitchslap när det har kommit på tal - på ett eller annat sätt men goda vänner har alltid lyckats ge den där extra energin till att fixa och trixa och komma vidare.

Jag har kommit till en vägkorsning igen och det är åter dags att fixa och trixa och ta nya beslut, styra upp saker och ting och lätta vänners hem från mitt egna liv.
Det känns lite som att jag har tappat greppet och just nu önskar jag att det bara var att gå två trappor ner/ tre kvarter bort eller ta en vän på en promenad. Lägga sig på en soffa, dricka kaffe, gå milpromenad, bolla mellan olika ideeér, få perspektiv på livet och lyssna andras meningar och få nya synvinklar. 
 

Jag tog chansen -

Potatisbullar har snurrat runt skallen som stjärnor gör i tecknade filmer. Jag tog Akleja och gick en promenad för att slutligen komma till affären och med bestämda steg gick jag rakt fram till kyldisken och plockade på mig en påse potatisbullar.

Potatisbullar med extra knaperstekta bacon och lite extra lingonsylt. Tjena min matlust återkom som ett brev på posten och Mm, gott!

130410 -

De första 30 minuterna spenderades med att ligga apatisk på soffan, stirra ut spisen samtidigt som en lika hungrig Fröken tassade omkring och rullade runt sin boll efter golvet.
Middagen serverades och sedan intog vi våra platser och njöt av tystnaden, fundera lite mer på livet och leka runt med olika idéer.

Dags att göra ett ryck innan kvällspromenaden och imorgon ringer klockan 03.45 ytterligare en gång -  03.45 det är nog inte så konstigt att tröttheten är ett faktum när jag tänker efter hur Februaris kvällar spenderades.
 

5 veckor sedan -

Förra veckan, i torsdags slog den brilijanta tanken mig "nu är jag frisk, jag hostar knappt och nu kan jag träna". Dock när jag klev innanför dörren så kom hostattacken och jag kände mig inte lika kaxig när jag satt hukad över toalettstolen med rödsprängda ögon och kalvade.
Det är en ren plåga för kropp och själ att enbart ta pensionärspromenader, att låta träningskläderna ligga ihopvikta på hyllan, att känna förfallet och jag har tappat hungern.

Idag är det exakt 5 veckor sedan jag satt min fot inne på gymmet och eftersom jag sådär knappt hostar någonting längre så tänkter jag slå till med en sista vilovecka för att vara säker eller ja vi får se, begäret efter endorfiner är stort!

Jag vill åter igen känna mig liten och stark, smäker och snygg och jag vill inviga mina snygga pjucks!
 
 
 

Tassavtrycken -

Jag kan inte låta bli att le lite extra när jag ser alla tassavtryck på soffan, andra hälften tycker knappast att det är skoj men skitsamma. Jag ler, jag är glad och jag är otroligt glad över att jag printade in mina favoriters avtryck på kroppen, så mycket frustration, så mycket tålamodsträning, så mycket glädje, så starka band vi har knutit.

Älskade hårboll och nakenfis!<3



130408 -

Det känns ganska tomt och snart är det dags att krypa ner under täcket - själv. Mannen har åkt iväg och jag längtar som bara den till Fredag tills han kommer hem och då svidar vi om och drar ut till deras stuga. Det ska bli så sjukt skönt att lämna stan igen!

Livet blir bättre har startat en ny säsong och jag sitter fastklistrad framför tvn. Att få höras andras historier om deras liv, hur de har legat på botten och tagit sig ur det. Jag blir fasinerad samtidigt och inspirerad.

 

Mot balkonghäng -

Gårdagens eftermiddag spenderades ute hos "måsarna" eller dalmasarna fast måsarna är så mycket roligare att säga ^^ Underbara Elenore pysslade med omgång två i håret och nu är det bara att vårsolen sätter färg i ansiktet så att jag får känna mig lite finare än vanligt. Ljusa upp håret inför våren och sommaren, så många år som jag har haft den tanken men inte kommit till skott men nu så!

Klara att gå för nu är det dags att vi beger oss vidare till en annan del av stan. Jag ringde och nästintill väckte upp svärmor för att höra om balkonghäng passade henne idag vilket det gjorde. Och vad är balkonghäng utan "picknickkorg" så gotta ska införskaffas på vägen. And you sun, its time for you to make me beauty!

 

whats up med blommorna?

Jag är den personen som inte förstår mig på varför "mannen ska komma hem med blommor". Visst blir jag glad, alla blir glad av en snäll gest men jag förstår inte varför man ska köpa något som är fint en dag och som man ska kasta nästa dag?

Så nu kommer jag få utstå en kort glädje och gaah - jag blir störd av såna här saker som jag inte förstår - tills den dagen jag skaffar pass och bokar en resa utomlands. Vilket nog kommer ta lika lång tid som tills den dagen jag kan söka ledigt fyra dagar utan ångest av att vara borta från jobbet.

Jag vet att typ 99.9 % tycker att det låter helt stört men så är det bara och fortfarande har ingen kommit med den bästa övertalningen.

130406 -

En välbehövlig sovmorgon eller rättare sagt rulla runt i sängen och krama kudden efter att mannen dragit vidare på jobbet. Det kändes lite sisådär men gud så skönt att vakna upp i en varm lägenhet istället för i en stuga med endast 10 grader.

För första gången på 5 veckor har jag avverkat en powerwalk eller någon slags konstig ta-mig-framåt-dans. Solen, musiken och leken med fröken gjorde nog att det blev mindre powerwalk och istället gå i takt, klappa i takt på låren och böja bakåt nacken för att få känna lite extra av solen strålar. Jag har ingen aning om vad jag har skrivit eller om ni förstår men ni vet, sådär som när jag går runt på gatorna och sjunger falskt och njuter fullt ut och går med ett brett leende. Exakt så var det!
 
 
 

130405 -

Yttligare en arbetsvecka är förbi och nog märks det att vi har blädrat till en ny månad, Aprils härliga vårsol och strålar börjar göra oss sällskap tidigare om mornarna och ger oss längre dagar. Härliga promenader kommer avverkas i rask takt och jag vill bara ha mer och mer. 
 
Whop, jag är lite extra peppad just idag - det är helg!



 

Glädjen byttes ut -

Det sprittade till i kroppen, glädjen när meningen "åk hem" nådde mina öron satt pricken över den avslutade dagen. 15 minuters glädje, glädjen över att jobba två veckor till och sedan få åka hem till fjället, till min far och vilddjuren som glatt väntar på återsende byttes ut till ett magknip, beskedet om begravningen kom mycket fortaren än väntat. Jag hade bilden av en begravning under midsommar men sorgen kommer så mycket fortare än så. Huvva! Sist jag mötte släkten var under ett otroligt fint bröllop med skratt och glädje men nu ursch, huvva, så mycket tårar det kommer bli.

Förövrigt så har hostan inte tagit ihjäl mig trotts att det har låtit som så och trotts att magsäcken har vänt sig in och ut ett flertal gånger. Varje gång det har skett så har jag ångrat att jag inte tog imot erbjudandet av fabror doktor gällande en sjukskrivning. Beg som man är så frågade jag honom "Vad ska jag med en sån till? Nu har jag ju medicin" Han tittade lite snett på mig och nu sitter jag istället inne på femte veckan och förhoppningsvis sista veckan. Så under dessa bloggfria veckor har jag pendlat mellan jobb- övertid- jobb- och överleva. Ja, det har mer känts som så men ack den som ger sig. Helgerna har spenderats på bästa vis med uteaktiviteter och roligheter. Och ja, i samma veva som jag motsäger mig själv om min hostdödsångest så vet jag att jag inte föregår med gott exempel om att stanna inne och bli frisk men vem fan har tid att vara sjuk?

(Under kommande dagar kommer det dyka upp inlägg från påsk och tidigare:))